lifestone

Undrens tid är inte förbi. SONEN SOV
TILL 07.15 IDAG!!!
För övrigt är det en ganska grå dag men vi
myser inne och pysslar.
Dagen bjuder mest på tvätt, strykning och
sedan ska vi åka till en guldsmed för att hämta
ett litet smycke jag låtit tillverka. Thrilling!
Hoppas ni har en skön start på veckan!

En liten tjej har somnat och en liten kille
håller låda uppe i sin säng. Man kan ju alltid
hoppas att han kommer sova lite längre imorgon-
bitti nu när han fortfarande är vaken... men, det har
ju typ aldrig hänt så sådan tur lär jag väl inte ha.

Dagen har spenderats med familjen. Mysigt.
Nu återstår glögg och fotvård på kvällens schema.


Tyst det är i huset...alla sova tända äro ljusen..äääääro ljuuuusen...

1a advent. Jaha, så var det nedräkning
till jul igen... Förklarade för sonen att när man
tänder fjärde ljuset, då är det jul.
Han funderade bra länge och sa sedan:
- Men... om vi tänder fjärde ljuset på tisdag,
då kommer väl tomten då istället?

Han e smart den där ungen...

För övrigt har jag träningsvärk idag. Man ska
inte underskatta strippornas vardag. Fy sjutton
vad de måste ha starka benmuskler...

Min frånvaro under dagen beror på en fru.
En nybliven fru. Eller ja, hon har varit det sedan
i somras men om man räknar mina 10 fruår så är
hon nybliven fru. Vi har haft fruhippa för fina K idag.
Oj vad hon blev överraskad när det visade sig att
hon inte skulle på spa (kanske t om lite besviken över
att inte få den där helkroppsmassagen, fast... kvällen är
ju iofs inte slut än).

Dagen har sett ut såhär:
- vaknade 05.40 av att sonen grät och hade trasslat in sig
i sitt täcke
- fick honom att somna om på soffan med mig en stund
- fick en skön göra-mig-i-ordning-länge-i-badrummet-till-
doften-av-nybakt-bröd-stund
- överraskade en fru
- drack skumpa innan klockan ens var 12
- lunch och snicksnack
- vin- och chokladprovning
- stripaerobic (shit vad ovig jag var, shit vad vig instruktörs-
tjejen var, shit vad roligt det var, shit vad ont i kroppen jag har,
shit vad jobbigt det måste vara att strippa en hel kväll)
- hem och amma
- mysa med familjen och inse att de klarat dagen utmärkt utan
mig (har inte varit från barnen så länge på gaaaanska länge)
- soffhäng

Kort sagt... en skön dag...
Happy wife, happy life!

Äntligen fredag! Bästa dagen på veckan...
Ännu en stökig natt med en snorig liten tjej.
Hoppas det vänder snart. Själv e jag lite öm
i armen och axeln... turlig nog på samma sida.
Snart e det dagislämning och sedan en kopp
kaffe hos vännen K. Har lite migrän idag så
synen e lite fläpp. Så... om det blir många
stavfel vet ni ju vad det beror på...


Här kommer dagens fråga... och kom igen nu
SVARA!!!

Uppskattning vill ju alla ha... men hur?
Med ord, handling, blommor och blader,
pussar, kramar eller en present mitt i
vardagen...?
Hur vill du få uppskattning?

Mitt i torsdagsstädningen ringde Lillasyster V.
Hon hade fixat en spruta till mig och vips... mitt i
städet slet jag ut ungarna i bilen och drog. Så,
nu sitter jag här och är besprutad. Lucky me!

Och vet ni... my birthday is coming up...
Med en sådan tur som jag har kan det ju bli hur
bra som helst. He, he, he...

Har sedan en längre tid brottats med en öm
axel. I natt mellan alla springturer in till lilla
snoriga V fick jag nog. Axeln värkte så jag
funderade på att ta till kökskniven för att
åtgärda problemet.
I morse ringde jag vårdis och fick en tid
en timma senare. Shit, aldrig förr har väl
kläderna kommit på oss alla tre så snabbt.
Jag misstänkte en inflammation i mitt muskle-
fäste och frågan var ju egentligen bara vilken
tablett herr doktor skulle ge mig som jag ändå
kan amma på. Han var inte alls inne på samma
linje som jag.
Jag är låst. Helt låst. Axeln är alltså lika låst som
Fort Knox. Fick dessutom
en skarp tillsägning om att jag MÅSTE träna.

Efter diagnosen kom själva upplåsningen.
Han drog och tryckte så han blev röd i ansiktet och
fick svettpärlor på överläppen. Själv ångrade jag
att jag inte tog med mig kökskniven. Fy bubblan vad
ont det gjorde. Nåja, axeln är lite bättre men nu är
det ömt av allt dragande istället.

Mitt nästa mission var att när jag ändå var där skulle
jag passa på att få svinsprutan samtidigt. Fel igen.
Inget vaccin. Kommer nytt först om en vecka. Så... nu
återstår bara att se vilket jag kommer dö av först...
en öm axel eller kommer svinet hinna ta mig före?

Det funkar ju för sjutton gubbar inte att
lägg upp bilder. Nya datorer suger!!!

Kommer ni ihåg när mina byxor sprack hemma
hos chefen. Rakt i rö__n...
Svärmor lagade dem superfint. TILL VILKEN NYTTA?!!!
Idag sprack de igen... på andra sidan.
Dålig kvalitet? Tjock rumpa? Otur?
You tell me...
Ett är dock säkert... de var mina favvisar och
jag tänker nu ha en tyst minut. Antar att de är
helt utom räddning...

eller nej, kanske inte...
Trots en stökig natt med en liten kille som kissat
i sängen 2 ggr och en liten tjej som varit vaken och
döförkyld valde jag ändå att dra en repa till stan
efter dagislämnet. Kan ju inte gå här hemma och
mögla varje dag.
Såg fram emot en skön stund med gott kaffe och
kanske lite julstämning på kuppen. Men... ack så
jag bedrog mig.
Regnet öste ned från alla håll, julglittret fanns där
men kändes faktiskt inte så förföriskt. Kaffet var dock
gott och NKs julskyltning en av de bättre. Inget
shoppades och ja, sedan var det dags att hämta på
dagis igen.
Så, nu myser vi inne istället. Kort sagt... det är skönt
att byta miljö ibland och jag är ofta i stort behov av
lite stadspuls men... en regnig dag som denna kunde
det ha kvittat.

är en drog jag har svårt att vara utan.
Så här års dricker jag gärna en helt vanlig
bryggkaffe med lite malen kardemumma
som strös över kaffepulvret innan man
brygger det. Gaaalet gott och så luktar det
jul i hela huset.
Ja, jag har smygstartat lite men... långtifrån
lika mycket som min kära granne som redan
julpyntat... typ. Det har i och för sig sin
förklaring men ändå...

Känner så himla starkt att jag saknar något
kreativt att göra... något bara för mig. Tror
att jag skulle bli en gladare mamma och fru om
jag hade något inbokat varje vecka, något kul
och kreativt. Saknar sången såklart men just nu
är det lite svårtlöst. Får se om det passar bättre
i början på nästa år...

Saknar att ha vuxna att prata med på dagarna
som inte har med bajsblöjor och 3-årstrots att
göra.
Saknar lite puls, liv och rörelse som inte innebär
barnskrik och spring.
Saknar att inte ha något/någon att göra mig fin
och klä upp mig lite extra för.
Saknar att inte ha användning för alla mina väskor.
Saknar tjejmys.

Och samtidigt... jag ska INTE klaga. Jag är hemma
med en riktig solstråle och 3 dagar i veckan kan jag
oftast göra vad jag vill ett par timmar. Men ändå...
längta kan man ju.

Uttrycket "happy wife, happy life" är nog det bästa
jag hittar för att ge ord på känslan...

har du funnits hos oss nu Lilla V.
Känns som att du alltid varit här
och glatt oss med ditt leende. En gladare
solstråle får man leta efter.
Vi älskar dig så högt vår fina prinsessa ♥

Man kan ju lugnt säga att orden "dagen efter" även
existerar hos barn. Efter en lätt intensiv helg vaknade
Lilla F på helt fel sida. Det hade väl varit ok om det inte
var för att idag skulle det fotograferas på dagis och vi
hade en ganska tidigt tid att passa. Inte någon bra kombo...
Det är i sådana lägen som hon kommer fram. Arga morsan.
Hon som höjer rösten och pekar med hela handen.
Det får ju ofta till följd att Lilla F krånglar ännu mer och så
är man inne i en slags ond cirkel som man har svårt att komma
ur.

Men, nu är kortet taget och vi är hemma igen. Vi har sagt förlåt
och så kan måndagen börja. Hej på er!

Jahaja, då lägger vi den här helgen bakom oss och
konstaterar:

- jag är trött... VÄLDIGT TRÖTT
- jag behöver en ansiktslyftning
- lilla staden i Småland är förförisk på många sätt
- det är inte alltid lätt att kalasa när man har barn
- det är väldigt roligt att träffa släktningar man inte
ser så ofta
- mamma är ordentligt firad... HURRA!
- jag behöver en tarmsköljning (herregud!!! hur mycket
kan man äta på en helg?!)
- hus med öppen planlösning funkar sådär när det kommer
till sövning av barn
- Lilla F har stortrivts och Lilla V är en solstråle som vanligt
- imorgon är en ny dag och därför säger jag adjöken...


och shit... det är bara en vecka till 1:a advent... hur fort går
tiden egentligen?!



och vad passar då bättre än att visa hemstadens fina
kyrka som en enda stor pepparkaka... ladies and gent´s
I give U... Eksjö kyrka!

Sonen funderar över min morfar... och att han
är död.

- Hur e man när man e död? (sonen)
- Ja, alltså man föds, lever ett härligt liv och
sedan dör man. Kroppen dör och det som är i
kroppen åker upp till himlen. (jag)
- Men, är han i jorden då eller? (sonen)
- Ja, det kan man säga... en del av honom är
i jorden (jag)

Så funderar han länge och skiner sedan upp

- Men mamma, om jag är ute och leker och gräver...
då kanske jag hittar din morfar och då blir ju du
jätteglad.

Låt mig säga såhär... vi får verkligen inte hoppas
att sonen hittar min gamla morfar i jorden någonstans.


För övrigt firar vi och efter en champagnefrukost
kan ju dagen inte bli annat än bra.

Grått som tusan ute. Brrrr....
Steg upp i ottan, packade in barnen i bilen
och körde långa vägen till Smålandet.
Längesedan jag körde bil så långt och definitivt
inte ensam med 2 små kottar i bilen. Men... det
gick kanon.

Sitter just nu hemma hos mamma & pappa i
soffan och myser. Här ska firas 60-årskalas
i helgen så... mitt bloggande kan bli lidande.
Är det fest så är det...

Ute regnar det på tvären och snart måste jag
ge mig ut för att hämta på dagis.
Vill. Inte. Gå. Ut.

Ofta när jag är hemma på dagarna står tv:n på
i bakgrunden. Inte för att jag tittar på den utan för
lite sällskap i ett tyst hus. Idag slog jag mig ned
en stund framför den och hamnade i ett avsnitt
av "Förlossningsakuten" eller vad det nu heter...

Lilla V är 6 månader på måndag. Alltså ett halvår
sedan som jag själv låg där och krystade.
Tro mig... det är INTE tillräckligt med månader
sedan för att jag ska klara av att titta på detta
tvprogram. Det må vara fantastiskt att föda på
många sätt men... fy &&#"/&% vad ont det gör!
Nä, jag stänger av. Jag ger det några månader till
och hoppas att jag kan kolla på ett liknande
program i framtiden UTAN att få ont.

... kommer jag förhoppningsvis ha fin hy
while it happens.
Gjorde en fet beställning härifrån igår.
Har ju provat Dermalogica förut men inte varit
helt övertygad. Men hey, jag är inte den som är
den utan ger det nu en ny chans.
Så, om ni ser något som gnistrar och skimrar som
en slipad diamant är det bara mitt ansikte som ler...
I hope...

Halva familjen har nu fått sitt vaccin. Skönt.
Lilla F var tapper som tusan.
Själv knallade jag iväg till vårdcentralen för
att få min dos men... nä, vaccinet var slut och inte
kunde de säga när de får in ngt nytt. Det är inte utan
att man undrar lite...hur tänker de? Varför kan man
inte fixa fram mer vaccin om det nu e så himla viktigt
att alla vaccinerar sig? Det hela kunde ju varit klappat
och klart för flera veckor sedan.

Samtidigt måste jag säga att fy för att vara vårdpersonal
just nu. Inte nog med att de är underbemannade och har
ett tufft jobb i vanliga fall. Nä, nu ska de dessutom hinna
med att vaccinera, svara på 1000 frågor och blidka alla
sura människor UTÖVER sina vanliga vårdsysslor.
All heder åt er!

Snart hoppas jag att Lilla V lägger ihop sina blå så jag
kan dö i soffan... för det är typ det enda jag orkar med
ikväll.