lifestone

Har sedan en längre tid brottats med en öm
axel. I natt mellan alla springturer in till lilla
snoriga V fick jag nog. Axeln värkte så jag
funderade på att ta till kökskniven för att
åtgärda problemet.
I morse ringde jag vårdis och fick en tid
en timma senare. Shit, aldrig förr har väl
kläderna kommit på oss alla tre så snabbt.
Jag misstänkte en inflammation i mitt muskle-
fäste och frågan var ju egentligen bara vilken
tablett herr doktor skulle ge mig som jag ändå
kan amma på. Han var inte alls inne på samma
linje som jag.
Jag är låst. Helt låst. Axeln är alltså lika låst som
Fort Knox. Fick dessutom
en skarp tillsägning om att jag MÅSTE träna.

Efter diagnosen kom själva upplåsningen.
Han drog och tryckte så han blev röd i ansiktet och
fick svettpärlor på överläppen. Själv ångrade jag
att jag inte tog med mig kökskniven. Fy bubblan vad
ont det gjorde. Nåja, axeln är lite bättre men nu är
det ömt av allt dragande istället.

Mitt nästa mission var att när jag ändå var där skulle
jag passa på att få svinsprutan samtidigt. Fel igen.
Inget vaccin. Kommer nytt först om en vecka. Så... nu
återstår bara att se vilket jag kommer dö av först...
en öm axel eller kommer svinet hinna ta mig före?