Det som göms i tö...



Sonen funderar över min morfar... och att han
är död.

- Hur e man när man e död? (sonen)
- Ja, alltså man föds, lever ett härligt liv och
sedan dör man. Kroppen dör och det som är i
kroppen åker upp till himlen. (jag)
- Men, är han i jorden då eller? (sonen)
- Ja, det kan man säga... en del av honom är
i jorden (jag)

Så funderar han länge och skiner sedan upp

- Men mamma, om jag är ute och leker och gräver...
då kanske jag hittar din morfar och då blir ju du
jätteglad.

Låt mig säga såhär... vi får verkligen inte hoppas
att sonen hittar min gamla morfar i jorden någonstans.


För övrigt firar vi och efter en champagnefrukost
kan ju dagen inte bli annat än bra.










Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0